Astrid och jag
har delat ljuvt och lett i snart 20 år. Vi fann varandra på Vinga, dit jag kom med segelbåt från en semester där jag förlorat min katt i en olyckshändelse. Astrid hade nog inte simmat dit men exakt hur det kom sig att hon blivit strandsatt där har jag aldrig fått klarhet i. Eftersom det var augusti och sista veckan på säsongen och ingen hade gjort anspråk på katten, hade folket på ön beslutat att avliva den unga katten när de återvände till stan. Hon kunde ju inte lämnas åt sitt öde. Men därav blev intet.
Astrid följde med mig hem,inte utan protester, och vande sig så småningom vid sitt nya liv. Fortfarande anser hon att krabba och räkor hör till livets nödtorft. Trots en del krämpo runder åren är hon förvånansvärt pigg och välbehållen vid 20 års ålder. Det är bara att hoppas att det håller i sig länge än!
För mig ter sig en tillvaro utan djur väldigt torftig. Umgänge med djur berikar livet på många sätt och tillför nya dimensioner. Men det ställer krav på ansvarstagande och omsorg.Tyvärr inser inte alla människor detta. Här har djurskyddet en stor uppgift att med information och utbildning nå ut i hela vårt samhälle.
Jag är glad och stolt över att få delta i det arbetet, nu som ordförande i Sveriges största och äldsta djurskyddsförening!
Agneta Eriksson
