Sköldpaddor på vift!
Det här är historien om Gunvor och Eivor, två sköldisar på vift! Det börjademed att jag såg en notis från Djurambulansen där de berättade att de fått inett larm om en sköldpadda. Denna hämtades upp och kördes till GöteborgsDjurskyddsförening i Pixbo. Sköldpaddor är kanske inte ett djurslag manstöter på så ofta och särskilt inte i räddningssammanhang så jag lade historienpå minnet. Ett litet tag senare syntes samma äventyrare ute i fiberrymdenigen. Den här gången på Djurskyddets sida där man sökte efter ett nytt hemför Gunvor.Gunvor är en Gulbukad Vattensköldpadda, Trachemys scripta scripta, medursprung i sydöstra USA.
En sköldpadda av den här arten blir uppemot 20cm för hanar och hela 30 cm för honor. Detta är måttet på skalet, när desträcker ut sina ben och hals blir de betydligt längre. Många som skaffarsköldpaddor inser inte hur stora de blir.
Eftersom jag redan har vattensköldpaddor av arten Rödkindad Vattensköldpadda,Trachemys scripta elegans, och tyvärr förlorat en av dem nyligenbestämde jag mig för att erbjuda Gunvor ett hem hos oss. De båda arterna ärnärbesläktade och lever i sitt ursprung i samma typ av miljöer. I sitt hemlandkallas de populärt för ”Pondslider”. De trivs bäst i vattensamlingar med djuppå en eller ett par meter. Där kan de söka skydd under vattnet och också hittaväxter, fiskar och andra smådjur som de livnär sig på.De klättrar upp på stenar och stockar i strandkanterna för att sitta och solasig under den varma delen av dagen. När en fara hotar, oftast i form avskuggan efter en rovfågel eller ett större djur som sträcker sig över för attdricka, glider de blixtsnabbt ner i vattnet för att söka skydd. När man settdem göra detta ett par gånger i verkliga livet förstår man snabbt varifrånnamnet ”Pondslider” kommer!
En sköldpadda är beroende av både värme och UV-strålning från solen föratt hålla sin kroppstemperatur och för att få vitaminer till skalet och ämnesomsättningen.Utan riktigt solljus mår de inte alls bra. Hos mig bor sköldisarnautomhus i en damm på 2 x 4 meter. Där kan de simma fritt och ocksåklättra upp och sitta och pressa i solen. De brukar få komma ut i slutet på majoch stannar ute i sin damm tills frosten kommer i slutet av oktober.
Gunvorfann sig direkt till rätta i sitt nya hem. Hennes två favoritplatser blev snabbtdels bryggan där hon solade och dels en liggande lerkruka nere på bottensom hon använde som sovplats/grotta.Nu på vintern bor de allihop inomhus i en tank på 1 x 1 meter med 3-400liter vatten, landdel med sollampa, stenar, kvistar och grotta att krypa in i.När temperaturen går ner och dagsljuset avtar minskar deras aktiva tid. Isitt vilda liv kan de också gå i riktig vinterdvala nergrävda i bottenslammeteller inkrupna under någon sten. Här kan de välja hur de vill göra. Solen äralltid uppe minst 6 timmar om dagen under den mörkaste tiden i form avUV-lampan!Sent i höstas fick jag en förfrågan om att ta emot en ny sköldpadda som hittatsute på vift. Denna gång en Falsk Kartsköldpadda, Graptemys pseudographicapseudographica. Detta är också en vattensköldpadda men av en annan typ.
Den lever på flodstränder i USA och är beroende av rinnande och friskt vatten.Den har också sitt ursprung något längre söderut än paddor av familjenTrachemys.För att möta hennes lite annorlunda årscykel bestämde jag mig snabbt för attinreda ännu en tank och låta Eivor få egen kupé! Det har visat sig att Eivor ären aktiv dam med bestämda åsikter. Hon undersökte noggrant varenda detalj isitt nya hem under de första timmarna och godkände sedan nådigt det hela.
Nui januari ligger hon mest på botten och sover sin skönhetssömn men kommerupp några timmar varje dag för att värma sig under sin sollampa. Jag ser framemot att få presentera den stora dammen för henne till våren och njuta av att sehenne med gott om plats att simma och sola.Att leva med sköldpaddor är kanske inte så fartfyllt som att ha ett annat sortshusdjur men väl så fascinerande. Betänk att sköldpaddor tillhör de arter somfunnits allra längst här på vår jord. De måste, hur man än vrider och vänder pådet, ha löst i alla fall en del av livets svåra gåta: Hur man både överlever ochsamtidigt njuter av att finnas till!
Annika Falkenberg
Ellie. Dagen då Elli virvlade in i vårat liv var både nervös och spännande.
Minakära vänner var inte sena med att tala om för mig att det fanns en liten frökeni behov att ett nytt livslångt hem. Via Facebook fick jag länken med ett kortpå min sida. Alla var helt övertygade om att hon skulle passa in i våran lillaflock.
Nyfiken som jag är var jag tvungen att ringa till Göteborgs Djurskyddoch höra mig för. Mycket riktigt fanns där en charmig men ängslig dobermanntiksom blivit omhändertagen för vanvård.Efter första besöket var det svårt att säga nej. Att ha 3 hundar var inget jagplanerat men när hon charmade dom andra två hundarna vid det andra besöketfanns det ingen återvändo.
Hon skulle följa med oss hem!Denna energiska lilla tös är full av hyss. Fattas det något hemma så behöverjag bara titta i hennes bädd. Där kan jag finna allt ifrån min toffla till badrumsmattan.Det mesta som är fluffigt hamnar där. Ett tag höll jag på att döpaom henne till Norpan.Lycka var att få en egen bädd, leksaker, mys och kärlek. Hon påminner omTiger i Nalle Puh. Sprallig, livlig och glad..... precis som en unghund skallvara.
Fröken talar om för mig när det är dax att kliva upp på morgonen genom attstjäla min toffla och traska runt med den. När jag kliver upp så byter honsnabbt till en leksak. Duktig tjej!!En härlig glad tös helt enkelt som älskar livet. Anna-Karin Persson